Känns som om jag hamnat i en liten svacka :( Sista dagen(eller natten) på jobbet imorgon. Trodde det skulle kännas skönt som fan men nu känns det mest tråkigt. Här har man jobbar nästan varje dag i flera år. O även om jag visste att jag skulle gå vidare en vacker dag så känns det ändå konstigt! Personalen (och de boende) har blivit som en extra familj till mig. Och jag undrar om dom kommer sakna mig. Om dom kommer undra hur det går för mig sen, och vad jag gör...
Jag har klagat många gånger på mitt jobb, tyckt att det var tråkigt och slitsamt och att jag ville ha en större utmaning. Och det vill jag ju också. Men detta är ju ändå SLUTET och det känns tungt på nåt sätt.Kommer jag aldrig träffa dom igen? Dom kanske inte ens bryr sig..
Det känns också konstigt att jag inte har en aning om vad jag gör om 2 månader. Det kan va vad som helst, det kan va inget. Hittills har man haft livet inrutat mer eller mindre. Ett livsschema typ. Men nu slutar schemat. Det känns som när jag tog studenten fast större. Nu måste jag starta ett nytt liv, på andra sida jorden. Det går inte att be mamma eller pappa om hjälp när saker känns jobbiga. Jag vet att jag är vuxen och kan stå på egna ben men jag har ändå alltid haft någon som kan fatta beslut år mig om det skulle behövas. Nu är det slut med det också..
Men jag är JÄTTEglad för den här resan, skulle inte vilja byta ut den mot något. Det är ett riktigt äventyr som jag aldrig kommer ångra! Måste bara ta mig upp ur detta hålet först. Men jag har ju en vecka på mig..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar